Mina första publicerade texter under praktiken som lokalreporter på Norrtelje tidning, december 2010.
Resumé publicerade idag en artikel byggd på den medieutredning som gjorts på uppdrag av regeringen. Här står bland annat att ”papperstidningar kommer att stängas ned gradvis inom 5-10 år”.
Citat av medieutredaren Anette Novak för Dagens Media i somras:
”– För få personer i medieföretagen kan programmera. Det är ju det språk som bygger det digitala medielandskapet. För få reportrar kan något om sökmotoroptimering, hur ska de då bli lästa? Förr bars deras tidning ut, nu måste man kunna andra verktyg. Där är det absolut bristande kompetens.”
Enligt kalkyleringar i medieutredningen spås Aftonbladets papperstidning läggas ner redan om två år och Expressens om åtta år.
Jag läser det här och känner mig tacksam för att jag vågade ta steget att kompetensutveckla och bredda mig redan nu. Tacksam för att jag får gå till skolan varje dag och känna ”jeez, vad roligt det här är!!”. Men det är ledsamt för de journalister som inte alls känner för att sätta sig i skolbänken igen. De människor som brinner för yrket och slitit sig igenom nedskärning efter nedskärning.
Missförstå mig rätt: jag vill så klart att allt mer ska bli digitalt, det finns en anledning till papperstidningarnas död – det är opraktiskt, dyrt och statiskt, men jag är rädd att tidningsdöden också riskerar att skapa en urholkad journalistroll och sämre journalistik.
Jag läser att ”antalet journalister har minskat med 25 procent mellan 2004 och 2014″ – och då är det ändå stenhård konkurrens om platserna på landets journalistutbildningar.
Vad tänker ni? Jag känner mig kluven.