Du befinner dig i kategorin

Livet

Under kategorin Livet ligger de inlägg som handlar om Sarah Noréns liv utanför skola och jobb.

Livet

Gulddraken 2016

Gulddraken 2016

Igår var jag på Gulddrakegalan på restaurang K-märkt på Garnisonen. Jag var min kompis Nicklas +1. Han är fotograf på DN och har filmat jättemånga av nomineringsfilmerna, bland annat den mycket roliga filmen för Omakase Köttslöjd (titta!). 

Anyways, vann gjorde…

Enskedeparkens bageri i kategorin ”Årets Café”. Hit måste jag verkligen, verkligen åka. Verkade vara ett supermysigt ställe med många godsaker. Specialister på bröd, vilket verkligen är min favoritsak här i världen. Sötsaker är liksom… inte lika intressant.

Bottles i kategorin ”Årets bar”. Jag är ju tyvärr inte riktigt den som åker till superavancerade barer och dricker spaceade drinkar, men om jag hade varit det så lät Bottles verkligen spännande. Jag är mer en ”stor stark/husets röda”-människa.

Ai Ramen i kategorin ”Årets restaurang budget”. Nudelbar som gör sina egna nudlar och serverar en grym buljong (enligt motiveringen, alltså). Måste kolla upp om de har vegetariskt, i så fall får det helt klart bli ett besök.

The Flying Elk i kategorin ”Årets restaurang mellan”. Här har jag faktiskt varit. Mysigt ställe i Gamla Stan.

Omakase köttslöjd i kategorin ”Årets restaurang lyx”. Låter ju onekligen spännande med ”köttslöjd” men då alla 17 rätter innehåller just *surprise* kött så är det inget för mig.

Poserar med gulddraken

Livet

Hur funkar min SEO?

Hur fungerar min SEO?

Den stora frågan efter mitt förra inlägg: hur går det med min SEO?

Jag har ärligt talat inte hunnit prioritera bloggen på ett tag, så någon större klättring har jag inte gjort. Men jag befinner mig fortfarande på sida 2, och har numer placering 12. Hittills bäst av alla onlinemarknadsförare 2015-2016 (/mvh ödmjuk). Men det är ett tag kvar tills tävlingen är avslutad så än har jag inte vunnit.

Sida 1? Om vi ska vara realistiska – kanske lagom till sommaren?

Livet

Min söndag i 4 Snapchat-bilder

Bild från Making a Murderer på Steven Avery i randig klädsel
Ja, jag är lite sen på bollen – men hallå, Making A Murderer! Åh så spännande historia. Dessutom intressanta kläder, konstiga beteenden, fascinerande verbala förmågor etc. VÄRT ATT SE!

Tårta med Frozen-motiv
Efter en väldigt trött dag åkte jag vid 17-tiden hem till min syrra för att fira min systerdotter som fyller 7 år idag (grattis världens bästa Victoria!). Hon fick en Frozen-tårta – hur underbart?

Posters från julkalender från Nordic Design Collective
När jag kom hem försökte jag lista ut vilka posters ur denna julkalender från Nordic Design Collective som ska sättas upp på väggarna. Många fina motiv!

Skriver mediaplan
Och till sist så sitter jag här nu och arbetar med min och Sandras mediaplan för Urbanears. Kul!

Livet

Recension: ”Ungefär lika med” på Dramaten

Jag tänkte att vi skulle köra igång en liten sub-kategori här på bloggen där jag recenserar saker jag tycker om. Jag läser ju en del böcker, ibland ser jag på tv-serier, då och då går jag på bio och någon gång per halvår ser jag en teaterpjäs. 

Det ska inte ta över bloggen – som ju först och främst handlar om onlinemarknadsföring och livet som student på Medieinstitutet, men det kan kanske bidra till en roligare blandning. Vi testar och ser!

Dramaten Lilla scenen

Först ut är pjäsen ”Ungefär lika med” som jag var och såg på Dramatens lilla scen den 27 december, när snön precis börjat falla och julen var över för denna gång. 

Dramatens lilla scen ligger, för de som inte vet, i ett hus precis bakom Dramatens huvudbyggnad. Här har jag tidigare varit på en spoken word-föreställning, och jag har fått uppfattningen att lilla scenen fungerar lite som Dramatens mer ungdomliga och moderna lillasyster.

”Ungefär lika med” är skapad av Jonas Hassen Khemiri och bygger på ett par livshistorier som i föreställningens slut mer eller mindre flätas samman. Mycket handlar om pengar – hur mycket tjänar du? Och vem tjänar du? Men också om människovärde och hur saker påverkar oss.

Många känslor frigjordes under de 2,5 timmarna – mycket tack vare min favorit Christopher Wagelin som i en av sina roller var så otroligt rolig utan att göra nästan något alls, och i den andra var så utsatt att viljan att resa sig upp och skrika rakt ut var svår att stå emot.

Ibland skrattade jag så mycket att det inte gick att sluta, och vid ett tillfälle blev jag så illa berörd att jag knep ihop ögonen hårt, hårt, hårt samtidigt som jag önskade att scenen skulle ta slut (vid det här tillfället reste sig en person och gick, medan en annan faktiskt skrek ”SLUTA!” rakt ut i salongen). Var går gränsen för teater? Var måste man sätta ner foten? När slutar något vara underhållning?

Det var en otroligt gripande föreställning som lämnade både mig och mina vänner berörda. En av de mest sevärda, aktuella och viktiga pjäser jag någonsin sett. Boka genast här.

Betyg? 4/5.