Jag tänkte att vi skulle köra igång en liten sub-kategori här på bloggen där jag recenserar saker jag tycker om. Jag läser ju en del böcker, ibland ser jag på tv-serier, då och då går jag på bio och någon gång per halvår ser jag en teaterpjäs.
Det ska inte ta över bloggen – som ju först och främst handlar om onlinemarknadsföring och livet som student på Medieinstitutet, men det kan kanske bidra till en roligare blandning. Vi testar och ser!
Först ut är pjäsen ”Ungefär lika med” som jag var och såg på Dramatens lilla scen den 27 december, när snön precis börjat falla och julen var över för denna gång.
Dramatens lilla scen ligger, för de som inte vet, i ett hus precis bakom Dramatens huvudbyggnad. Här har jag tidigare varit på en spoken word-föreställning, och jag har fått uppfattningen att lilla scenen fungerar lite som Dramatens mer ungdomliga och moderna lillasyster.
”Ungefär lika med” är skapad av Jonas Hassen Khemiri och bygger på ett par livshistorier som i föreställningens slut mer eller mindre flätas samman. Mycket handlar om pengar – hur mycket tjänar du? Och vem tjänar du? Men också om människovärde och hur saker påverkar oss.
Många känslor frigjordes under de 2,5 timmarna – mycket tack vare min favorit Christopher Wagelin som i en av sina roller var så otroligt rolig utan att göra nästan något alls, och i den andra var så utsatt att viljan att resa sig upp och skrika rakt ut var svår att stå emot.
Ibland skrattade jag så mycket att det inte gick att sluta, och vid ett tillfälle blev jag så illa berörd att jag knep ihop ögonen hårt, hårt, hårt samtidigt som jag önskade att scenen skulle ta slut (vid det här tillfället reste sig en person och gick, medan en annan faktiskt skrek ”SLUTA!” rakt ut i salongen). Var går gränsen för teater? Var måste man sätta ner foten? När slutar något vara underhållning?
Det var en otroligt gripande föreställning som lämnade både mig och mina vänner berörda. En av de mest sevärda, aktuella och viktiga pjäser jag någonsin sett. Boka genast här.
Betyg? 4/5.
